Jag
har bestämt mig. Det blir en Badboll goes Neggo-sida.
Det är den här. Man måste ju få sticka ut
hakan en bit och får helt enkelt ta att det kan ge sökträffar.
Claes
Eriksson i Galenskaparna skrev en låt som heter "Det
görs alldeles för mycket musik" redan 1989. Vilken
profet! Det har tyvärr inte blivit mindre sant sedan dess.
Maken till det fantasilösa dravel som nuförtiden strömmar
ur radion och annat har väl sällan hörts, eller ens
anats.
Men det finns ju grader även i helvetet,
man får ju göra skillnad på sånt man helt
enkelt bara inte gillar och det som verkligen är kass. Här
är det smakdomar'n Badboll, den inbitne techno-, hiphop- ,
drum'n'bass- och remixhataren som definitivt har ordet!
Det
utmärkta men saligen avsomnade radioprogrammet Bossanova i
P3 hade en omröstning om världens dödaste låt.
Vilken som vann minns jag inte, men en av finalisterna var helt
rättvist "House of the Rising Sun" av och med The
Animals. Den är inte bra!
Alla
dessa skitbilliga techno- och hip-hop-"artister" som tar
en, vanligtvis rätt bra, låt och tvättar bort allt
det fräcka och istället lägger till ett överdåd
av "Uh" och "Ah" och liknande innehållsmättade
stönanden och dessutom pekar i alla upptänkliga riktningar
i videosarna, vad är det?. Det driver mig till vansinne.
Skriva eget är inte att tänka på tydligen. Lägg
av, bara! Klippt sig har dom ju redan, återstår bara
att skaffa sig ett jobb. Såna finns tydligen i Stavanger,
bland annat, kom ihåg var du hörde det först!
Det
finns dock de bland dessa som försöker "skriva eget".
Det egna består då i av låta en trummaskin och
några syntar eller datorer mullra på tomgång alldeles
för länge utan att något annat händer. Möjligen
upprepas en meningslös fras som ett mantra till och från.
Det skapar inga spänningsfält direkt. Povel
Ramel lär kalla sånt för Ditten-Ditt, en mycket
målande beskrivning.
Det
är kanske inte så konstigt att världen ser ut som
den gör när det skrivs låtar som Taxi In Calcutta,
men textrader som "I drive my little taxi in Cal-cut-ta, taxi
taxi taxi in Cal-cut-ta". Jag hoppas vid Gud att den är
skottsäker. Denne Dr. Bombay har sedan givit ut exakt samma
låt ett par gånger till, med lite olika namn bara (t
ex 'SOS - the tiger took my family' - exakt samma låt!).
Men det kanske bara är på skoj? tillade han lite hoppfullt...
Föregående
är trots den geografiska diskrepansen exempel på s k
Eurodisco, en musikform som är lika obegripligt seglivad som
konflikten i mellanöstern. Den visar inga andra tecken på
att dö än att artisterna är kortlivade oftast
en sommar bara. Tack, men det är illa nog.
Och
vad har hänt med danskorna? Nu kommer ju all möjlig skit
därifrån: Aqua, Daze och Soap är inga roliga historier.
Men hejsan vad det säljer. Otroligt! Kom tillbaka Sanne, Anne,
Søs, Anne Dorte, Lis, Dodo
all is forgiven!
OK,
här kommer listan du inte väntat på:
Sämst Just Nu:
- Lou
Bega "Mambo No 5, vilken skit. Löjligt
euordisco-komp som vanligt, löjligt blås och löjligt
alltihop! Herr Bega radar upp en massa kvinnonamn och ropar
emellanåt aaarrrrhhh - en sån karl! Och blir etta
på sommartoppen, ich will spy! Fick nyss också reda
på vad jag hela tiden känt på mig - Lou Bega
är tysk! Sen Beethoven dog har det inte gjorts någon
bra musik alls i det landet, men bilarna är det inget fel
på.
- Emilia
"Big World ; Good Sign ; Chocolate On Your Mind
;etc". Beviset på att man inte måste ha (kanske
till och med en fördel om man inte har) en bra röst
för att få en dunderhit. Har man hört henne
live i TV så inser man att rösten inte hedrar henne
- falsk, vinglig och med gråten i halsen som om hon precis
bränt sig på gröt. Att låtarna sedan dessutom
är fullkomlig skit lättar ju inte upp stämningen
direkt. Detta övergår vida mitt förstånd!
- Des'ree
"Life (+ diverse andra låtar jag inte
orkar minnas namnen på)". Komplett skitlåt
med djupsinnig text: life, oh life, do do do doo, life...What's
this world coming to? Hon har dessutom precis den där sortens
polyp-voice som man bara inte står ut med! Och P3 spelar
det givetvis oavbrutet!
- Touch'N'Go
"Would You?" Inte ens en låt, utan
bara ett trumkomp (läs samplat periodiskt slammer) och
nån jävla acid-trumpet, och så en tjej som
med lagom lôten röst emellanåt säger "I've
noticed you around -uhm - would you go to bed with me?"
Ingen sång, ingen melodi, inget alls - jag undrar
hur lång tid det tog att spela in den. Blir säkert
en dunderhit på dansgolven!
- Lauryn
Hill ger sig inte heller så lätt tydligen,
hon (och de hopplösa polarna i Fugees) verkar ha bestämt
sig för att ha sönder bland annat hela soulskatten
innan hon är klar. Här är det "Can't
take my eyes off you" som mycket effektivt förpassas
i himlen in. är det månne den falska kören som
sjunger 'ba-da' som får mig att vilja följa Ekelöfs
uppmaning?
Sämst för inte så länge
sedan:
- Systrarna
Graaf "You got what I want". Dessa tösers
eventuella begåvning är definitivt inte musikalisk.
Låten känns om möjligt än mer konstlad
än deras kroppar. Silikonet kunde nog gjort mer nytta lite
längre upp!
- Billie
"Because we want to". En ensam Spice Girls-wannabe,
här kan det säkert dragas in kosing. Asruttet rakt
igenom.
- Fatboy
Slim "Rockafeller Skank". Här flödar
fantasin så sparsmakat att man nöjer sig med 2 textrader:
"Check it out now, the funk soul brother" i
fyra minuter till ett komp som låter som ett dataspel
on acid. Man blir bara kuslig till mods.
- Popsicle
har lyckats med konststycket att göra sommarens (1998)
tråkigaste låt: "Summer", eller nåt
i den stilen. Helt meningslös remix som tomgår hela
tiden i radio. Fy fan.
- Pras
feat. Old Dirty Bastard osv osv osv "Ghetto
Supastar". Jag orkar inte, jag orkar inte, jag orkar inte...
en stulen låt till av gapig obegåvad anti-artist
som pekar & stönar och jag tar gisslan eller nåt!
- 4
The Cause "Stand by me". ännu en totalt
meningslös popaklock-cover. Kan inte det förbannade
hiphopkollektivet skriva eget nån förbannad gång?
-
Drömhus "Vill ha dig". Den har moderniserats,
dvs låter precis som allt annat just nu. Originalet med
Freestyle var ju inte särskilt spännande, men det
lilla som ändå fanns har man effektivt lyckats sopa
under mattan. Återstår ingenting! Det har gått
långt när till och med exempelvis Ace Of Base förefaller
begåvat i jämförelse.
- Bran
Van 3000 Jävla Pretentiös Skit!
Ostämd gitarr och distad sång räcker inte för
att dölja bristerna. Gillar man sånt finns ju exempelvis
Beck, som äger en omisskännlig begåvning även
om det inte är riktigt min grej.
- Weeping
Willows "Samtligt" även svenskar
kan konsten att mejsla ur sig pompösa meninglösheter.
Tyvärr! Jävla Pretentiös Skit det också.
- Marcy
Playground "I smell Sex and Candy". Vad
är detta? "Här luktar kön och snask,
eller"? Jesus Christ!
- Allt,
alltid med Nordman det ultimata beviset på
att vårt inte är det förbudssamhälle som
en del påstår.
- Jumper
borde man inte tala om alls egentligen, hälsovådligt
band, jag får eksem i hjärnan av sån stämbandspop.
Niklas Hillbom låter som om han kan gå av när
som helst. "Välkommen Hit". Jo, tack så
mycket, jag fastnar hellre i en hiss.
Nej,
åter till Claes Erikssons låt och dess refräng:
"Det görs alldeles för mycket musik, och här
är en låt till fy fan!" En sak till bara:
Passa dig jäkligt noga för reklamradio destillerad
dumdryghet upphöjd till nån slags oskön konst!
OK,
snacka går ju. En som inte nöjer sig med det, utan
låter sin genialitet genomsyra en musikalisk pamflett
är Povel Ramel. Han skriver inte listor över
sånt han ogillar, han parodierar det istället. Flottarkärlek
med Snoddas hyste herr Ramel antagligen liknande känslor
för som jag för ovanstående alster. Därför
skrev han Snodderian
Snoddera, som framstår som den mest ultimata, subtilt
elaka och raffinerat musikaliska sågningen av en låt.
Herr Upphovsmannen själv har haft den gladlynta godheten
att låta mig använda den här, så ladda
genast ner Snodderian Snoddera i mp3-format! Har du ingen mp3-spelare
så hämta en här!
|
P Ramel
|
Tack till Janne Virolainen, för han ritade tummen!
|
|