hem igen
album
badboll
citat
exter
musik
sarcastic
serious
skaldduo
skägget
sötma
film
historier
|
fula
ord AngreppspunktFör ganska längesedan hade jag en smärre diskussion med en god vän, den unge cowboyen och instrumentbyggaren Henrik Ygge, om vilket det fulaste ordet som finns är. Vissa meningsskiljaktigheter uppstod ögonblickligen. Så särdeles ont blod väcktes dock ej, samtalet kunde föras i en mycket sansad, ärlig och innerlig ton. Man kan dock inte komma ifrån att dylika diskussioner naturligtvis blir mycket personliga. I annat fall kan de möjligen anses totalt meningslösa, faktiskt.Själva dispyten gällde till att börja med själva angreppspunkten för problemet. Ygges motivering baserades mer eller mindre ensidigt på ordets fonetiska struktur till skillnad från min, vilken byggde på det rent semantiska begreppet som naturligt förknippas med ordet. Detta innebär en risk för att så att säga jämföra mangos med meloner, vilket jag dock till varje pris skall försöka undvika, utan att för den skull neka till att en dylik jämförelse eventuellt vore både intressant och på sin plats.
VämjelseHenrik Ygge anser att ordet fruktkött tar priset i fulhet. Detta enkom av den anledningen att det enligt honom låter illa. Att döma av den ytterliga vämjelse han utstrålar vid de få tillfällen han kan bringas att uttala detta ord kan man faktiskt också ana att han måste mena nåt slags allvar. Man frågar sig dock hur detta är möjligt. Vad stör honom och i vad består det fula? Detta är frågor vilka jag ägnar stor del av min vakna tid att fundera över, utan att få något svar. När man frågar honom grimaserar han ymnigt under det att han tar mod till sig, men sedan upprepar han bara "fruktkött, fruktkött" halvhögt för sig själv, för att till slut utmattad falla ihop i en liten olycklig hög på golvet. När han kvicknar till igen tycks han tro att jag skall ha förstått. Tyvärr har jag inte det. Då säger han sig vara för trött för att försöka förklara igen. Hans mintgröna anlete övertygar mig om att så måste vara fallet. Det visar också hur personliga såna här frågor verkligen är. För Ygge låter fruktkött verkligen avskyvärt. Hade det för honom däremot varit ett semantiskt problem hade han måst sila sin morgonjuice. Detta säger han sig dock inte göra. Alltså: Ygge tycker inte illa om fruktkött i sig, bara att det heter så. Man anar en viss analogi med det gamla talesättet att "döma boken efter dess omslag" i detta resonemang.
AvlivningFör mig ter sig ordet sportfiske som klar segrare i detta inofficiella mästerskap i vämjelseåsamkan. Skall det få anses såsom sport att hala upp horder av mört som man genast slår ihjäl och serverar grannens katt? Röva bort dessa arma krakar från deras naturliga element för att låta dem gå ett slikt öde tillmötes. Horribelt! En sak är väl att fiska för behovs skull, men ordet sportfiske antyder något annat: en morbid njutning och hänförelse inför själva avdagatagandet. Jag baserar alltså mitt ogillande helt och hållet på ordets innehåll och vad det står för, d v s dess semantiska innebörd. Enbart själva ljudbilden, om denna nu kunde kopplas loss från begreppet, skulle ej kunna få min mage att vändas utochin. Nu tycker jag visserligen att ordet låter illa, men det bara därför att det står för nånting så vidrigt som lustmord. Här är parallellen till jakt oundviklig: personligen har jag aldrig, och det är jag innerligt glad för, hört ordet sportjakt. Detta ord finns inte, man avlivar nämligen inte landlevande djur enbart för nöjes skull, åtminstone inte inom lagens råmärken. Men för marina arter är det tydligen fritt fram! Detta är väl ändå exempel på en smått fatal inkonsekvens. Så här får det sannerligen inte gå till bara. Tvi! Och hade för övrigt ordet sportjakt varit upptaget i Akademiens ordlista så hade det varit det fulaste ordet. Också.
KraftuttryckMin förståelse för Ygges ståndpunkt inskränker sig som ni säkert förstår mer och mer till i stort sett ingenting. Kan ett ords relativa fulhet baseras endast på dess ljudbild? Svaret måste givetvis bli nej. Jämför gärna med andra ord i svenska språket som traditionellt anses "fula", exempelvis "fan". Nog sjuttsingen är det ordets innehållsliga begrepp som anses fult, inte ordet i sig. "F", "A", och "N" ingår ju dessutom alla i ord som avgjort är positivt värdeladdade, vilket utesluter möjligheten att de bokstäverna individuellt skulle vara fula. Och inte kan det väl vara den godtyckliga kombinationen av bokstäverna som Ygge inte kommer överens med? Det skulle i så fall innebära att en avsevärd samling ord aldrig skulle kunna passera hans läppar i hans bejublade nit att alltid tala korrekt och framför allt vårdat, och detta enbart beroende på att dessa ords beståndsdelar olyckligtvis råkat hamna i en viss oönskad, för att inte säga tabubelagd, inbördes ordning. Om så skulle vara fallet kan jag rada upp inte mindre än ett ord som består enbart av i Ygges ord tillhandahållna bokstäver, vilka i en viss ordning enkelt bildar ett väl så otäckt och vulgärt, men kärnfullt, litet uttryck. Men det avstår jag ifrån.
SyfteEn helt annan fråga är ju vad man vill med sitt fula ord. Skall det vara nånting man till äventyrs muttrar för sig själv när man kapitalt misslyckats med något, eller skall det skrikas ut till höger och vänster för att skrämma, uppröra, kränka och chockera? Om det sistnämnda är fallet lär nog fruktkött passera allmänheten relativt obemärkt. Däremot står det givetvis Ygge fritt att använda det i syfte att själv må så illa som möjligt närhelst han känner sig eländig. Detta får dessvärre anses gälla även mig själv och sportfiske.
Henke Badboll, Chefsideolog på Institutet för En Del Annat |
tillbaka
sidorna
badboll